2 x sjuk
jag sitter i mammas säng. mitt huvud dunkar, det gör ont att lyfta ögonen mot fönstret. när jag ska hämta vatten är det svårt att gå, balansen sviker. hela kroppen darrar och är svag. vågen visar minus 5 kilo. gått ner sen igår också.
och bredvid mig ligger mamma. hon orkar inte äta något. jag har hämtat iskallt vatten till henne. cellgifterna förändrar hennes ansikte. det finns inget liv i.
kan vi få hit lite tur?
helvete
allt går åt helvete och du är någon annanstans.
världens sämsta immunförsvar
har kollat på för många virusfilmer. där folk bli smittade under en bråkdels sekund och sen dör snabbt. nu har jag fått någon mystisk sjukdom, huvudet dunkar som på en rockkonsert och hela kroppen är darrig och svag. jag har överlevt tre dagar vilket bådar gott, men känns sådär när läkaren utropar “ja vad är det du har fått egentligen”.
sämst tajming. jag har ju jobb att göra. förbannade liv.
känslor utan gränser
jag kan inte stoppa det. små ilningar genom kroppen. det bara kommer ut, utan att jag egentligen hinner tänka igenom det. jag tänker men utan någon kontext. mina känslor sipprar in överallt, gör mig till en enda ogenomtänkt impuls. och jag tänjer på gränserna, tänjer tills det spricker. och när det spricker gör det så ont och jag vill bara plåstra om, smörja in, slicka på såren.
när allt dåligt samlar ihop sig
det är en så svart vår i år.
komplikationer
skaffade mig en liten kompis idag. som tröst, som en vän i mörkret, en som jag kan klappa på när jag behöver närhet. känns bra.
jag är glad men nästan att jag inte vågar vara glad. för att jag är rädd att när glädjen tar slut känns det mycket tyngre om jag låtit den få sprudla fritt. det är lite som att ta det säkra före det osäkra. better safe than sorry.
jag vet väl inte. jag är byggd av känslor istället för kött och blod. det komplicerar allting.
söka-jobb-ångest.
våren kommer
kärleken är blind, jag vill gärna se nånting.
stockholm sett rakt framifrån
allt
sitter här med lajka, han verkar så stor numera. slickar sig på svansen och spinner.
känner mig elak men jag orkar inte svara. min mage kurrar. jag luktar soltorkade frukter och mina fingrar är iskalla. borde skriva färdigt texten, deadline i morgon.
det är nog inget fel på mig. och allt kommer att bli bra.
en iakttagelse
jag satt på en tunnelbana från fridhemsplan. köpte alldeles för dyra blommor, jag försökte hålla dem uppochned som jag lärt mig. jag tittade ner i gången mellan sätena. ljusen i tunneln lyste bleka fyrkanter på det nersmutsade golvet. jag följde dem med blicken. de dansade, blev mörkare i ena sekunden och ljusare i den andra. jag satt och iakttog tills vi kom till nästa perrong. då tittade jag upp och såg de små skärmarna, folk satt och pillade med sina pekfingrar. ingen hade sett, de var för upptagna.
småfåglar
i bland känns det som att jag tappar mig själv. jag kan inte stoppa det, det kommer inifrån. sen sitter jag och skäms. vill få det ogjort, osagt. blir rädd och orolig. vem kommer orka? vem står ut?
jag vill kunna kontrollera mina känslor. och mina tankar. och det jag säger.
men jag kan inte.
jag vill inte att det blir fel.
parken zoo
sitter i eskilstuna och väntar på tåget, lyssnar på musik. toaletten kostar pengar så jag får hålla mig. några gubbar sitter på bänken bredvid och äter pressbyrånbullar och dricker pressbyrånkaffe. jag hittade lejonhår på jackan.
hud och hår
mamma står i duschen och drar bort torr hud från hela kroppen. inget konstigt. hoppas hon slipper kortisonet vid nästa behandling, hon kan ju seriöst inte gå runt såhär varje gång.
men nu mår hon bättre i alla fall. snart har allt hår trillat ut.
och jag, jag ska försöka sluta ha magkatarr.
“Oh yeah, sure. Let me just get the rest of this vomit off of these clothes I slept in and then I’ll get right to solving all of your problems.”
du måste va blind
